Medlemmar från det tunisiska liberala oppositionspartiet PDP (Parti Démocrate Progressiste) bjöd UF:s medlemmar på lunchseminarium för ett par veckor sedan en fascinerande förstahandsskildring om vad som föranledde revolutionen i Tunisien för ett år sedan och vad som har hänt sedan dess.
Den 17 december 2010 när grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi brände sig själv till döds var Attia Athmouni (ordförande för PDP:s lokalavdelning i Sidi Bouzid) snabb att utnyttja världens uppmärksamhet. Det som för vissa framstod som ett spontant uppror var dock i själva verket resultatet av flera års hårt arbete och planerande, berättade Athmouni som beskrev hur dagens aktioner förbereddes om nätterna. Facebook var ett av sätten nå ut till människor. Revolutionen baserades på sociala behov som behovet av mänsklig dignitet och den drevs av unga människor. Armén närvarade vid demonstrationerna och skyddade folket – som tack fick de ibland blommor av demonstranterna. Den 13 januari 2011 förstod man att makten började falla. Dagen efter flydde presidenten Ben Ali som hade hållit den lagstiftande, rättsliga och exekutiva makten i över 20 års tid.
Under ett par timmar stod landet utan ledning. Sedan började maktöverföringen i enlighet med konstitutionen. Från att nationalförsamlingens ordförande tog över förberedelserna för kommande val fram till när valen hölls i oktober avverkades tre olika provisoriska regeringar. Protesterna fortsatte, ibland med orimliga krav. Bristen på tillit för polisen var ett av de största problemen. Den konstitutionella församlingen (assemblée nationale) lyfte upp åsikterna ”från gatan” till högre politisk nivå. Valet som hölls i oktober 2011 var fritt och rättvist och valdeltagandet var högt. Den stora vinnaren i valet var det jämförelsevis moderata islamistiska partiet Ennahda som fick 99 av de 216 platserna (45,8 %) i den konstitutionella församlingen. På andra, tredje och fjärde plats kom ett höger-center parti, ett populistiskt uppstickarparti och ett center-vänster parti. Det femte största partiet blev PDP med 16 platser (7,4 %). Församlingens största utmaning är nu att skriva en ny grundlag. Den nya regeringen i Tunisien vill ha goda relationer med hela världen – också Sverige.
Många intressanta frågor ställdes av publiken, bland annat om dominoteorin och den Arabiska våren, situationen i Sidi Bouzid idag, vad en moderat islamist är och hur representanterna från PDP såg på omvärldens inställning och NATOs inblandning i Libyen.
PDP får stöd från svenska Folkpartiet som även bjudit in partirepresentaterna till Sverige, Nejib Chebbi, (grundare av PDP och fd ordförande, presidentkandidat), Sahbi Grira (Ledamot i Verkställande utskottet), Attia Athmouni (ledamot i partistyrelsen, ordförande i lokalavdelningen Sidi Bouzid) och Mahmoud Baroudi.Representanterna var speciellt intresserade av att se hur det kommunala självstyret i den svenska förvaltningsmodellen fungerar.
Av Tiina Puurula
Den 17 december 2010 när grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi brände sig själv till döds var Attia Athmouni (ordförande för PDP:s lokalavdelning i Sidi Bouzid) snabb att utnyttja världens uppmärksamhet. Det som för vissa framstod som ett spontant uppror var dock i själva verket resultatet av flera års hårt arbete och planerande, berättade Athmouni som beskrev hur dagens aktioner förbereddes om nätterna. Facebook var ett av sätten nå ut till människor. Revolutionen baserades på sociala behov som behovet av mänsklig dignitet och den drevs av unga människor. Armén närvarade vid demonstrationerna och skyddade folket – som tack fick de ibland blommor av demonstranterna. Den 13 januari 2011 förstod man att makten började falla. Dagen efter flydde presidenten Ben Ali som hade hållit den lagstiftande, rättsliga och exekutiva makten i över 20 års tid.
Under ett par timmar stod landet utan ledning. Sedan började maktöverföringen i enlighet med konstitutionen. Från att nationalförsamlingens ordförande tog över förberedelserna för kommande val fram till när valen hölls i oktober avverkades tre olika provisoriska regeringar. Protesterna fortsatte, ibland med orimliga krav. Bristen på tillit för polisen var ett av de största problemen. Den konstitutionella församlingen (assemblée nationale) lyfte upp åsikterna ”från gatan” till högre politisk nivå. Valet som hölls i oktober 2011 var fritt och rättvist och valdeltagandet var högt. Den stora vinnaren i valet var det jämförelsevis moderata islamistiska partiet Ennahda som fick 99 av de 216 platserna (45,8 %) i den konstitutionella församlingen. På andra, tredje och fjärde plats kom ett höger-center parti, ett populistiskt uppstickarparti och ett center-vänster parti. Det femte största partiet blev PDP med 16 platser (7,4 %). Församlingens största utmaning är nu att skriva en ny grundlag. Den nya regeringen i Tunisien vill ha goda relationer med hela världen – också Sverige.
Många intressanta frågor ställdes av publiken, bland annat om dominoteorin och den Arabiska våren, situationen i Sidi Bouzid idag, vad en moderat islamist är och hur representanterna från PDP såg på omvärldens inställning och NATOs inblandning i Libyen.
PDP får stöd från svenska Folkpartiet som även bjudit in partirepresentaterna till Sverige, Nejib Chebbi, (grundare av PDP och fd ordförande, presidentkandidat), Sahbi Grira (Ledamot i Verkställande utskottet), Attia Athmouni (ledamot i partistyrelsen, ordförande i lokalavdelningen Sidi Bouzid) och Mahmoud Baroudi.Representanterna var speciellt intresserade av att se hur det kommunala självstyret i den svenska förvaltningsmodellen fungerar.
Av Tiina Puurula







































RSS Feed