This is where the magic happens
Att få ut en kontaktlista till ledamöterna var inte heller helt enkelt. Det visade sig även att få av dem använder e-mail så min webbenkät får snällt ta ett steg tillbaka för personliga möten.
Men så var det ju det här med att bestämma tid och plats över telefon med värdelös täckning i ett Dar es Salaam som slår Göteborgs alla grundskolematsalar på fingrarna vad gäller ljudnivå.
Dessutom har jag hälsat på min bekant Mr M, från flygresan hit som förutom att visa bilder på sin släkt på facebook tog sig tid att korrekturläsa översättningen av min enkät till swahili. Han har tidigare arbetat som tolk för presidenten så jag kan med säkerhet säga att min enkät är vattentät.
I veckan har jag sex möten inplanerade med olika councillors och efter min erfarenhet av runtringande samt inrådan från mer erfarna Dar-bor har jag förstått att det gäller att ligga på, påminna, bekräfta och följa upp. Att artigt lämna ett meddelande och förvänta sig att personen ska återkomma fungerar inte här. Att ringa tre gånger, SMSa och sedan ringa igen kan eventuellt ge resultat.
Golv är det nya skrivbord
Som min rumskompis K sa när vi stannade till vid ett ananasstånd där en kille tog betalt och de fem andra låg och halvsov i skuggan: ”Tanzania is very pole pole” (pole pole betyder långsamt och har även blivit en användbar fras när folk frågar om jag pratar swahili).
Vad det beror på finns det skiljda uppfattningar om. På vissa låter det nästan som att det är genetiskt, andra nämner värmen som förklaring och personligen tror jag att det beror på en rad historiska, samhälleliga, ekonomiska och kulturella faktorer, varav många kan spåras ända till kolonialiseringen.
Om man lämnar individnivån och ser till landet på systemnivå är det bekymrande att se hur ett så pass stabilt land med så goda naturtillgångar är så enormt fattigt och biståndsberoende.
Enligt Mr M beror det på att det socialistiska systemet övergavs för marknadsekonomi, medan K menar att det är just det socialistiska styret man har att skylla. När jag frågade E vad hon trodde svarade hon med ett ord: dåligt ledarskap.
Jag tror det ligger mycket i det. När högt uppsatta politiker gång på gång snor åt sig enorma summor pengar från ett land och en befolkning som verkligen behöver dem väcker det en känsla av hopplöshet som förmodligen når ända ner till ungdomarna som tar sitt första steg in på en arbetsmarknad där de vet att de kommer tjäna smågrus.
Om politiker själ från statskassan är det egentligen inte så konstigt om en tonåring själ från sin arbetsplats.
Valaffischer. Sultan och jag är nu vänner efter att jag ringt ner hans telefon ett par dagar
Att västerländska multinationella företag suger ut resurser även ur Tanzania för att lämna enorm
miljöförstörelse efter sig höjer förmodligen inte heller motivationsnivån hos landets invånare.
Precis samma linje var den ledamot som idag under två timmar lotsade runt mig i stan, samtidigt som hon berättade om både landet Tanzania och de flesta byggnader vi såg, inne på. Hon var förövrigt änka, fyrbarnsmamma, egen företagare, councillor och drev en kvinnoorganisation vid sidan av. Apropå långsamma och lata tanzanier.
Jag är som MFS-student väl medveten om att min studie inte är allas prio ett. Även om jag trots det ibland inte kan låta bli att bli frustrerad, kan jag heller inte neka värmens inverkan. När saker och ting känns tungt känner jag för att precis som många tanzanier, lägga mig under ett träd i skuggan eller på en bilhuv och sova en stund.
RSS Feed